måndag 9 november 2009

Höstljus.


Hösten är här på riktigt nu och det är grått gråare gråast som är temat på himlen. Dämpade gula gröna och bruna färger på marken och det där fuktiga tyngden som hänger över en.

Men det finns fördelar Fukten gör att man känner dofterna mycket tydligare och hör alla ljud tydligare, framför allt fåglar här ute. Bäst av allt den här tiden är ändå det där magiska blå ljuset som är så svårt att fånga på bild men som gör att havet blir så vackert och himlen liksom smälter ihop med det borta vid horisonten. Det känns faktiskt tragisktoch lite läskigt på något sätt så att det får mig att undra om det känns så för att man sett det på film så många gånger eller om man använder det till den typen av scener i filmer för att det känns så. Förstår ni hur jag menar? Man ser inte så många glada återförenings scener i blådisig dimma direkt. Undrar varför väder ger olika sinnesstämmning. egentligen borde man ju vara lika glad i regn som i sol. lika rädd när man är ensam i solljuset som i dimma, eller? Är det något man lär sig eller är det inprogramerat i oss att vi ska vilja sitta och filosofera och drömma oss bort i tankar sådana här dagar och vara ute och springa när det är sol? För visst känner man sig mera filosofiskt lagd sånna här dagar, det är väl inte bara jag? Många frågetecken i det här stycket måste vara den lilla filosofen i mig. Nej, nu vidare till mer handfasta saker.

Taadah! En babyväst! Stickad av det garnet jag köppte på marknaden. Den är till en liten tjej som är ny i världen och heter Elin. den är antagligen lite stor för någon som är nyfödd men de växer ju så fort och allt jag gjort till bebisar hittils har varit för litet. Så den kanske passar precis för att jag har ingen aning om hur stora bebisar egentligen är. Heldre för stort än för litet i alla fall. den är tänkt att ha över gulliga klänningar eller vanliga sparkdräkter för att man inte ska bli för kall men ändå ska kunna röra sig, mycket. Det är i alla fall tanken, sen får naturligtvis Elin själv bevisa hur mycket av detta som är överförbart till verkligheten. Jo, hennes urgulliga föräldrar kanske har något litet att säga till om också, men inte mycket tror jag.

Här är en närstudie av garnet och flätmönstret. De vita prickarna på bilden är en silvertråd som ingår i garnet (nej, jag vet inte om det är äkta silver) så att den glittrar. Jag har varit mycket noga med att känna om den riffs, metalltråden alltså, men jag kan inte känna något det är ändå därför jag rekomenderar att man har något under den, bebisar är så väldigt kännsliga.

Ok, teknikaliteterna: Mönstret är från Purl bee och garnet heter Silver Dream färgen är nummer: 05 företaget som gör det heter CeWeC och det är hundra procent acryl. Det är verkligen mjukt att ta på och det kan tvättas i maskin i 30grader (står det på, har inte provat!)
Nu ska det göras två knappar på något magiskt sätt eftersom jag inte hittar min lilla knappsamling, sedan ska det slås in fint och göras ett litet kort att skicka med och sedan ska det skickas på posten då ska jag samtidigt skicka ett annat paket som legat i Z's bil i över en månad utan att komma iväg... oj,oj.



2 kommentarer:

kim sa...

Men förihelv... Hur gör du?! När jag var igång och stickade som mest lyckades jag göra handledsvärmare. Men inte kunde jag rundsticka inte - nej, jag gjorde bara en lång grej som jag sedan sydde ihop till en tub. Jag suger, du är bra! ;)

Irene sa...

Kul vest!!