söndag 27 september 2009

Ny mössa till hösten.

Jag köpte ett garn från Olofsfors bruk det ligger en liten garn- och tyg-butik där som är jättecharmig. Garnet hette Sarek och kom från Marks & Kattens. Det är 100% ull och jag köpte färgen 2021. Av någon anledning köpte jag ett mönster till garnet på en basker och benvärmare och lite sånt. Mönstret på baskern var bra och väldigt enkelt att sticka och de övriga mönstrena var simpla på gränsen till löjliga. De är nog väldigt bra om man inte stickat mycket förut alls men jag tyckte att det kändes lite väl enkelt. Jag borde inte köpt mönstret alls eftersom jag aldrig följer dem ändå.
Men garnet var fantastisk! Färgerna är jättefina och det är så mjukt och mysigt. Framför allt är det varmt och det var ju det som var poängen. Att jag behövde en ny varm norrlandsmössa till hösten nu.

Jag letade efter ett bra ställe att fota mössan och provade att sätta den på hinken som markerar dagvatten brunnen. Den satt så bra där! Jag har hittat min mössmanekäng den är en så fin hink redan i sig själv och med utsikten bakom plus att det passade så bra att hänga en mössa där.

Mössan är stickad efter "turn a square" från Brooklyntweed. Men jag följde det inte helt heller .


Det är ju roligt att den verkligen blir en fyrkant. Jag stickade en till min lillebror också och skickade på posten. En grön och svart randig som jag vart jätte nöjd med. Nu måste Z använda datorn så ni får bilderna på det nya estniska garnet senare idag!

fredag 25 september 2009

Skogens största träd!

I skogen här där jag bor finns ett ställe som är speciellt. Ok,det finns massor med ställen det är ett naturreservat, men det finns ett ställe som verkligenn känns magiskt. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Man känner närvaron av något större i naturen den där överväldigande kännslan man får av riktigt höga vågor eller när man plötsligt står framför en jättehög klippvägg. Det är något nästan religöst med det. Som ett stort WOW som liksom växer i en. Vördnad tror jag är ordet. Det här börjar med en lite upptrampad stig som svänger av från vägen. Den är inte bred alls och om man inte visste att den var där är den lätt att missa. Men efter en ganska kort bit märker man att här har människor gått, många gånger. Stenarna är trampade fria från mossa. Den här platsen är besökt.
Sen ser man stammen. Den är väldigt märklig, vriden nästan som om det var flera träd omslingrade. Mamma sa att den måste blivit träffad av blixten men jag förstår inte varför det skulle göra att den ser ut så här.
Sen ser man kronan och det är roligt med den för nästan alla gör samma sak när man visar dem den här platsen. de går ner för stigen börjar prata on hur konstig stammen är när de ser den och sedan när de kliver ut i gläntan och inga träd skymmer kronan så stannar de och tystnar. Jag sa: wow... när Z visade mig och mamma sa Oj.... när jag visade henne. det behövs liksom en liten stund för att smälta det. Det är så stort! Det är nästan hypnotiserande, bara för att det är så stort!
Jag älskar att stå nära stammen och titta upp mot toppen. Det är tryggt på något sätt. Dt är klart att det inte är det största trädet i välden och inte ens i landet, jag tror till och med att jag sett större träd personligen men inte i en skog. De riktigt stora träden står ofta på fält. Stora gamla ekar med hur mycket plats som helst runt sig. Det här trädet känns mycket större för att det gör sin egen glänta man får kännslan av hur den kämpat till sig varenda liten solljusglimt i den där gläntan och gjort sig större och starkare och tagit mer plats. Man erbjuds ingen gratis plats i en skog. Det här trädet känns som en fighter som vunnit rejält med matcher.
För lite perspektiv får ni min hand brevid en avbruten gren. Bortse från det flagnande nagellacket (glömde det i lägenheten i Stockholm) och titta lite extra på ringen... fin va? Jo da, det är en förlovningsring. Tillbaka till storleken på trädet (hehe).
Här ser ni samma gren men också hela stammen som jämförelse. Tjock stam! Snygg ring också....

Ja, vi ska gifta oss ganska snart, förhoppningsvis. Jag försöker fixa ihop nån sorts budget som jag är nöjd med och som faktiskt kan bli av... har fått lite guld till ringarna av föräldrarna och lillasyster tittar på jättebilligt klänningstyg i Indien, en kompis har lovat att hjälpa till att sy den. Hoppas hon minns det. Och jag har hittat den perfekta kyrkan här uppe, den heter Själevads kyrka och den är en dröm! Oj, vad jag snöade iväg från ämnet...

Det går bra annars med min avslutsmånad. Har gjort klart en hel den saker som ska skickas iväg till olika människor i Stockholm, tur att stickade saker inte väger så mycket. Om jag gjorde smide skulle det bli väldigt dyrt att bo här uppe bara i frakt på presenter. Och jag älskar ju att skicka presenter! Det är något speciellt med att få paket på posten. Apropå det, väntar jag på ett paket från min kära mamma fullt med Estniskt garn! Jag är väldigt exalterad. Och har jag tur kommer även min kursliteratur idag men antagligen kommer den inte förens på måndag. Jag ligger lite efter i min kurs eftersom jag inte fått tag på böckerna ännu men jag tror på mig, jag läser väldigt snabbt och brukar vara bra på den typen av hemmuppgifter. Dessutom tycker jag ju att ämnet är jätteintressant (jag läser modeteori) och det brukar ju hjälpa. Nu skiner solen ute och jag ska passa på att slipa en stol till för målning medans det är trevligt ute och så ska jag kolla hur det går med mitt duchvatten, jag måste elda om jag vill ducha med varmt vatten inomhus.

onsdag 23 september 2009

Babyfilt!

Jag lovade att det skulle komma lite grejer jag gjort under min bloggtystnad och mycket riktigt. Ta-daa! En baby-filt jag virkat. Dock inte till någon baby, utan till mig.
Jag gillar storleken på babyfiltar och den här är perfekt över stolsryggen på en stol här i stugan. Det ska säkert komma bilder på det också förr eller senare.
Filten är virkad av klassiska mormorsrutor men med lite lapptäcks-kännsla. Jag gjorde helt enkelt olika stora bitar av mormorsrutor och kombinerade ihop i ett lapptäcksaktigt mönster. Och som alla ni som känner mig förstår så behövdes det en massa ritande och räknande för att få färgerna att se spontana och lite random uttspridda ut.

Jag hade riktig tur med vädret när jag skulle fota den och solen sken så fint. Jag kunde inte låta bli att fota Farai lite också, har man bra ljus så får man passa på, särskillt som min kamera inte är så bra i annat ljus. Men visst är han söt? Han skulle vara med hela tiden och helst ligga på filten som jag lagt ut på marken, varför skulle jag annars lagt den där? Om man tittar uppe i högra hörnet på den översta bilden ser man honom där bitande på sin pinne.
Ja, tillbaka till filten! Garnet var något jag köpte från Garntjänst på rea och det finns inte kvar. Det var inte alls vad jag tänkt mig när jag köpte det men det gjorde inte så mycket. Det var ett bomullsgarn som bytte färg relativt ofta i tre olika färgsättningar en rosa-ljusrosa-gul, en rosa-cerise-lila och en grön-grönare-grönast! Det gick (som vanligt) åt mycket mer garn än vad jag först trott så jag fyllde på med ett vitt vanligt snörgarn.

Det vart jätte bra! jag är väldigt nöjd får fortfarande lite pirr i magen när jag går förbi den och garanterat lust att göra fler småfiltar. Om inte annat behövs en till sitsen på stolen, om jag inte klär om den förstås... ojoj vad mycket bra ideér. Kanske får börja med att göra en till den kommande bebisen i familjen, min (soon to be) svägerska ska få en till liten knodd, den kanske behöver en fantastiskt gullig liten filt.
Men först ska jag avsluta alla mina påbörjade projekt, det här är avslutsmånaden. Allt ska bli klart!

tisdag 22 september 2009

Svansjön!

Det här var min utsikt genom fönstret i morse vid kvart i åtta. Det var fantastiskt! Som vanligt syns inte alla färgerna så bra på bilden men ni kan ana det rosa ned mot vattnet. Makalöst vackert helt enkelt.
Jag och Zet har startat en ny morgonrutin idag, jag går upp med honnom på morgonen och åker med bort till brevlådorna. Därifrån går jag sedan hem med hunden och så börjar min dag. det är jätte sjönt för när man kommer tillbaka hem så är det som att komma till jobbet man är uppe och pigg och har hunnit tänka igenom vad man ska göra under dagen. Eller i alla fall vad man ska börja med.
Idag på vägen tillbaka hem hörde jag sångsvanarna och tänkte jag skulle försöka fota dem. De är ganska skygga och svåra att fånga på bild men här syns de som små prickar på den spegelblanka sjön.
Det var inte helt enkelt att överhuvudtaget komma tillräckligt nära sjön för att kunna fota den alls jag och Farai klättrade modigt på framåt. Farai naturligtvis med obegripligt mycket mer lätthet än mig.
Det visade sig efter en liten stunds svordomar (tysta svordomar för att inte skrämma bort svanarna) att det vi fösökte gå över. Var ett gammalt rasat hus. ett litet torp som liksom bara fått stå där tills det fullständigt rasat samman. Som tur var gick vi i utkanten av "ruinen" annars kunde det ju vart vad som helst som låg gömt under de söndermurknade plankorna.
Det enda som hände nu var att jag förlorade en sko. Men det gick att bärga den igen. Jag kännde dock att jag ville visa exakt hur mycket det bara föll sönder under ens fötter. Ni ser hur långt ned skon ligger i bara söndersmulade trärester. Det såg ut som stora tjocka plankor men föll bara sönder under en. Det var så att Farai gick igenom på ett par ställen och han väger ju bara 13 kg.
Men trots all denna möda kan jag stolt presentera: en bild där man (nästan) ser att det är svanar!
Ok, kanske inte mitt allra stoltaste ögonblick som fotograf, men ändå.

Som tröst gav mig moder natur årets sista smultron! Jo, det är sant, tog denna bilden nu idag. Man ser till och med hur bladen börjar bli röda men det fanns typ fem sex bär kvar. Och ett par som var ätna av maskar eller fåglar eller något. På vägen hem gick jag förbi skogens största träd och knäppte några bilder jag blev riktigt nöjd med ni får dem senare i veckan. Och jag har tagit bilder på ett par färdiga projekt de kommer också kanske redan idag!

måndag 21 september 2009

Nystart!

Hej!
Nu bloggar jag igen och hoppas innerligt att det ska gå bättre än sist.

Jag har bestämt mig för att låta allt det gamla ligga kvar trots att jag skäms öronen av mig för alla inlägg där jag lovar att skriva oftare och sedan inte gör det.
Nu känns det bättre att skriva igen för att jag saknar alla nere i Stockholm så mycket och jag vill gärna dela med mig av allt som händer här uppe. Jag har alltså flyttat upp en bra bit i landet och bor just nu minst sagt lantligt. Det är fantastiskt! Jag bara njuter av alla godsaker direkt från naturen och av utsikten och av min gulliga trötta hund som bara vill kela hela tiden när man är inne för han är så trött av att vara ute hela tiden. Underbart! Jag har massor med pyssel som jag vill dela med mig av men det får bli senare nu får ni nöja er med fantastiska bilder från mitt nya hem. ska tvätta fönsterna idag så kan ni få bilder på utsikten oxå, precis som jag ser den.